Att samla på pelargoner är lite av en sjukdom...
sjukdomen drabbar en ofta ganska hårt i början.
Det går liksom inte att värja sig...
Efter några år av hysteriskt samlande av alla
de sorter blir man gärna lite insnöad på vissa sorter.
Själv har jag fastnat lite för stjärnpelargoner...
Inte alla, utan gärna de lite fyllda sorterna...
och så gillar jag förstås de brokbladiga.
De behöver absolut inte blomma för att vara vackra
utan varje blad brukar vara som målat av en
känslig konstnärshand...
rosablommande Gosbrook Robin Louise & brokbladig Jill Brown
Dessa har jag beställt från England, spänningen är
näst intill olidlig precis innan en blomma slår ut.
Dessa har jag radat upp i vårt blomrum.
Zoe Cathleen
Annars har vi de flesta modersplantor i
orangeriet. De ser lite taniga ut i början då de
är nedklippta och omplanterade, men efter ett
par månader brukar de vara på topp igen.
Vi har fantastiskt fina försommardagar nu
och jag ska passa på att gå ut och dona en stund till
i trädgården ikväll.
Ni har väl inte drabbats av någon samlarmani? ;o)
♥